.

Ångerstsöndag. Ett väldigt vanligt förekommande fenomen under den senare tiden av gymnasiet. En härligt plågsam kombination mellan stress över skolarbete, familjekomplikationer, för mycket av det goda och ja, en o annan pojke med i spelet. Men idag var det tydligen dags igen. Söndagsångerst.  På sätt och vis.  Minus skolarbete (thank u god), familjekomplikationer och alkohol. Resten kan ju med enkel matematik listas ut. Visste ju iofs att det skulle bli såhär. Jag hade ett val, och jag tog en risk. My fault. Yep yep. Det bästa med att träffa sitt ex är väl ändå att den ultimata frågan dyker upp i huvudet: "vad, exakt vad föll jag för?".Nåväl. Vill inte skriva något "vad-ihellskotta-föll-jag-för?!?!"-inlägg. Sånt är bara taskigt och utpekande. Men tycker att jag iallafall har alla rätt med mig om jag säger som så att jag tycker att det är så underbart att få distans till saker o ting. Jag står mer på min egna sida än någonsin. True words.
Vill ha en vacker kärlekshistoria att berätta som gammal gumma för alla mina barnbarn och barnbarnsbarn.

"Sök ej lyckan, låt den komma till dig"