.

Tuggar läkerol med en rasande fart, och skiter i att det har en laxerade effekt.
Ritar något som jag så förtvivlat försöker kalla min typ av konst, men istället blir det bara sladdriga bilder på kvinnor med anorexi och dimmiga blickar. I helt fel perspektiv. Jag kommer aldrig kunna bli något. Inte i Sverige, och absolut inte i Paris. Min konst kommer bli toapapper under de kommande katastrofer som väntar jorden. Ahjuste! Jordens undergång. Min konst kommer ingen rädda. Kommer kanske rädda många skitiga rövar, och användas till att fylla igen hål och sånt. Men absolut inte till något vackert. Absolut inte stå på något rökigt galleri, och bli solblekta. Och absolut inte köpas upp av någon vattenkammad greve. Kanske som grevens toapapper i sånna fall.

Rivjärn i halsen och vill bara ha glass och en kram från mamma.
Eller vem försöker jag lura, är fanimej som ett ända stort rivjärn idag!
fuck inget bra blogginlägg där kände jag. Måste få vara en bitsk märr ibland.