Det är först nu den får en annan mening när jag låter den spelas på högsta volym, låter den förgylla min kväll något ytterligare. Det är först nu som jag förstår att den låten aldrig handlade om oss. (Oss som föralltid kommer vara du och jag. Men aldrig mer vi eller oss). Det är först nu som jag förstår att jag fortfarande har alla chanser och möjligheter i hela vida världen kvar.
Jag lät det ta ett år. Lät det ta den tiden som den behövde.
Jag har gått vidare. Jag har gjort det som jag aldrig trodde jag skulle klara.
Och vet du vad? Det känns så underbart.
Som en frihet jag aldrig trodde att man kunde ta på.
