Sitter och ja, vad gör jag? Försöker andas, ja jag försöker andas. Min diskus är slut, så då får man andas som genom ett sugrör. Riktigt ansträngande. Men jag knaprar halstabletter och hoppas på överlevnad. Vilket jag säkerligen gör. Ska ta en sup o gå o lägga mig snart, kul.
Idag har jag jobbat all day long! Har varit en rolig och händelserik dag. Fullt upp hela tiden. Kände av febern, men det stoppade mig absolut inte! Fick mig en tankeställare om det verkligen är med människor som jag vill jobba med i framtiden. Ibland är det verkligen knepigt. Jag tycker det är svårt hur man ska nå fram, hur man ska ta en människa utan att den ska känna sig kränkt/sårad osv. Speciellt svårt (...eller, kanske inte alltid?) tycker jag det är med dementa. Oftast lever de i sin egna lilla värld, och man får liksom "ta dem" efter där de lever. Vissa är 13 år när man frågar dem hur gamla de är, vissa tror fortfarande att barnen behöver skötas om fast nu dessa barn är i allra högsta grad vuxna. Andra blir väldigt lätt aggressiva. Men å andra sidan så kan detta också underlätta på sätt o vis. Väldigt svårt o förklara. Men det är alltid med en varm känsla i magen som man avslutar dagens jobb. En varm känsla av att man faktiskt har gjort något viktigt för en annan människa. Att man är behövd. Jag tror (vet) att man dessutom utvecklas/växer som människa, när man jobbar med andra människor.
Kanske är det så att även fast det känns jobbigt ibland, så är det ändå något jag vill jobba med. Aldrig i livet att jag sätter mig på ett grått kontor och glor på en dataskärm dag ut och dag in. Jag skulle trilla av pinnen efter en vecka.
Nähe. Nog pratat om jobb och tankar. Men går runt och funderar över det nu eftersom man snart tar studenten. Och sedan väntar livet? Skrämmande. Men samtidigt en sån frihet. Eller snarare en tomhet? Skolan har ju alltid funnits där. Även fast man ville det eller inte. Nu är det helt plötsligt upp till en själv. Men det kommer gå bra. Det gör det alltid!
O på sätt & vis
O på sätt & vis
Naaaaaaae, nu ska jag klirra den sista musiken o sen hoppa i säng! Hoppas ingen väcker mig imorn. När jag för en gångskull har sovmorgon. Kommer ihåg tiden då jag hade mitt rum på nedervåningen och Tasso alltid kom upp i sängen o väckte en. Nae, nu ska man alltid upp först. Och sitta o lyssna på familjens snarkningar när man själv sitter och anstränger sig till max för att inte somna över frukosten. Fyfan om någon väcker mig !
Pussosovsåhimlagottglömejsläckaljusenogekattenmat.
