Sitter i arbetsrummet just nu med fina vänner och dricker lite kaffe. Fattar egentligen hur det gick till att jag blev en kaffoman... Men här är jag. Jessica Anna Marie. En 18 åring med allt för högt kaffeintag. Med en rädsla för gula tänder. Med mjölk i kaffet.
För er som har anslutit er till intresseklubben så kan jag ju fortsätta min kaffe-historia ett stycke till...
Jag tror det började när jag började jobba på TG. Eftersom jag hade fått ett jobb så kände jag mig vuxen och eftersom den drycken som existerar där mest är kaffe så. Ja. Föll jag för grupptrycket. Tycker väl dessutom att dricka kaffe när man gav rapport är lite mer... vuxet? Proffsigt? Tufft? än att dricka saft. Hur som haver. För att inte glömma så är Ann Nilsson en person som har gullat mig in i kaffets förbjudna, smakrika och högst sociala värld. Kan även avslöja att min position i vuxenvärlden har förbättrats avsevärt sen jag tackar ja till en kopp kaffe. Med mjölk.
Smakade espresso, maciato o allt vad kaffets kusiner heter, igår. Men inget går upp mot en slät kopp kaffe med en skvätt mjölk i!
Känner att jag babblar på om allt o inget. Och att allt faller sig ungefär som när jag ska berätta om något roligt som har hänt. Att allt faller sig som efter att man har blandat en kortlek. Nu ska jag förbereda mig på nästa lektion, som är glas!
Ha en speciellt fin dag (:
pussogull
