I tisdags så gick jag en runda med Hector, allt lugnt och fint tills vi hade kommit halvvägs då han plötsligt bestämmer sig för alltid ligga 3 steg framför mig. Okej att han är en islänning, men för det behöver man inte va svag. Absolut inte. Tåls att lägga till att han har en vilja av stål. Iaf så när vi nästan var hemma igen så tycler jagatt några steg i trav kan inte skada. Och hästen tar tillfället i akt och fattar galopp samtidigt som han sparkar bakut och jag har inte en chans att hålla mot vildingen. Så jag börjar springa efter, och som tur väl var så kom det en traktor och typ blockerade av vägen för Hector. Haha. Byns bilsnubbe till på köpet...
I onsdags så bestämde jag mig för att gå en till runda. Och nu med träns. Och en sele, så han vänjersig med att ha något på ryggen. Han hade även nu väldigt bråttom. Och såklart drog han sig en gång till. Han sprang in i skogen, och jag efter. Trodde han dog när han typ skrek till. Men tydligen inte. Jag fick tag på honom och vi började gå lugnt tillbaka till stallet. O så efter tio minuter så fick han fnatt igen och slet sig en gång till. Jag vägrade släppa och han fortsatte att springa. Så jag typ släpades efter honom på marken och såg hans annars så fina, små och söta hovar dundra typ 40 cm ifrån mitt huvud. Bäst o släppa. Aja. Han sprang hem och Ture fick tag i honom så allt slutade bra!
Ah o sen i söndags så skulle jag rida Domino. Tänkte hoppa lite eftersom han tycker att det är så kul. Så jag skrittade fram han och örjade värma upp lite i hagen där hindren fanns. När vi hade hoppat första hindret så fick han fnatt och gjorde någon konstig u-sväng i galopp så jag splachades ner på marken. Hästen i sin tur hoppade över hindret en gång till och sprang sen hem.
Kanske borde ta det lite lugnt med hästarna, en paus ?
