Haalllooo !
Precis kommit hem ifrån en väldigt lyckad långritt med Nettan, Ingela, Kent och Matilda! Jättekul att rida på lite nyare ridvägar, rätt ovanligt med såpass fina ridvägar häromkring. Eller, ja, alla är inte upptäckta ännu! En och en halv timma red vi genom skog och klarhyggen, sen efter det så bjöd Jennie på fika! Supergoda bullar o kaffe perfekt :D! Funderar starkt på att vara med den 11 September, då det anordnas något liknande, fast en något längre runda dock. Kan bli mycket trevligt! Känner mer och mer efter Hästrallyt att både jag och Terjus klarar av att vara med på sånthär. Han kanske inte har världens bästa kondition, men han är stark och seg! Dessutom blir han mycket mera taggad att hålla tempot uppe när andra hästar är med. Vilket kan vara lite si o så med när vi rider själva. Fast o andra sidan så om man jämför mig och Terjus för ett halvår sedan, och till hur vi rider idag så är det en väldigt stor skillnad. Större än vad jag tror egentligen... För det första så rider jag mycket mera avslappnat, dvs jag känner inte längre att jag är rädd för att rida förbi läskiga saker. Innan kunde det vara så att jag spände mig, även fast Terjus bara lugnt gick förbi, eller i värsta fall stod o glodde på det en stund, för att sedan komma på att det faktiskt inte var något läskigt. Jag var helt enkelt rädd för att Terjus skulle bli rädd. Jag kan även känna numera att jag litar mycket mera på "min" häst. Jag vet till exempel att han är lite fjöntig när vi rider förbi stenar (hahah, av alla grejer läskiga saker så...!). Han kan också reagera på saker som kommer upp vid sidan, eller bakifrån, då han inte är beredd på det. Men å andra sidan, vilken häst reagerar inte på det? De är ju flyktdjur trots allt.
Något annat som jag nu på sistonde har börjat göra är att rida barbacka. Jag har bara dock ridit det några gånger, men för varje barbacka-tur så blir rundan allt längre och längre. Just för att jag slappnar av, och vågar lita på min häst!
Så om jag nu fick vara kritisk och ändra på något då?
Ja, för det första så är det ju så att Terjus är en körhäst, och körhästar har lite "svårare" att lyfta på benen. (Självklart inte om de arbetar i terräng). Jag märker mycket väl när Terjus lyfter på benen, för det blev väldigt skumpigt, då han tar rätt korta steg. Men å andra sidan så är det inte speciellt mysigt när han går och snubblar. Så ett av mina mål (tills nästa år kanske?) är att gå mer i skog och mark, för att han ska lyfta mer på hovarna!
Något annat som jag tycker hade varit väldigt roligt är och hoppa! Absolut inte en hel bana, eller skyhöga hinder, utan mer ute i skog och mark, några små hinder här och var, tänkte jag mest. Så det hela kommer naturligt. Eftersom jag redan har testat att hoppa härute på ängen, och märkte att det gick faktiskt rätt bra så hade det varit roligt och utveckla detta lite mera. Och därmed öva upp balansen mellan häst och ryttare, samt kanske få en lite smidigare häst. Så att göra upp en liten "hoppbana" ute i skogen till höstkanten är en av mina mål (och självklart hoppa den med!!)
Rätt häftigt märker jag nu när jag tittar bak på gamla bilder ifrån höstas då jag började att vara i stallet är att jag inte kände honom då. Nu har man varit med om rätt mycket, och jag vet vad hästen går för. Jag känner till varenda liten skrynkla på han. Jag vet precis hur han reagerar när vi ska rida iväg, när jag släpper ut honom, och när han lastas. Givetvis så hade jag aldrig känt mig så lugn och trygg med Terjus om det inte vore för att han just är så lugn och trygg. Han betyder bara mer och mer för mig!
Nahe. Nu ska jag hoppa in i duschen och skrubbas! hihi. Party tonight :))))
My heart , my love!
