Jag kan springa i bara pyjamas genom Lönashult. Jag kan mana på hästen i vild galopp genom skogen utan att tänka på konsekvenserna. Jag kan vråla ut mitt skratt på bussen utan att skämmas. Jag kan göra min årsikt hörd utan att skämmas över den. Jag behöver inte de nyaste kläderna för att försöka att bli accepterad för någon som jag inte är. Jag tvingar mig inte att umgås med någon som jag inte vill.
Och framför allt, jag lever .
